Mañana, mañana? Inte i Spanien!
Något folk ofta helt missvisande tror är att allt går långsamt i Spanien, att man inte kan lita på att folk kommer när de ska eller göra det man kommit överens om, medan det i Sverige är 100 % pålitligt och effektivt överallt.
Inget kunde ligga längre från sanningen. I fredags blev jag av med min plånbok med alla kort plus körkort och en del pengar plus presentkort på 200 Eur (ja, jag vet - astrist, men jag vägrar lägga negativ energi på att piska mig själv med efterkloka tankar såsom "VARFÖR tog jag med mig hela plånboken och inte bara lite cash???" osv.
Hursomhelst - i morse skulle jag då mellan kl 10 och 11.30 försöka hinna med allt som behövdes för att a) få köra bil utan körkort, b) rapportera till mitt svenska försäkringsbolag och c) spärra spanska kortet och få ett nytt. (Jag hade därefter en tid bokad för tarmsköljning - något jag INTE tänker skriva om!!!) Så jag hoppades jag skulle hinna.
Kl 10.10 gick jag in på polishuset, efter att jag redan i lördags praktiskt via telefon hade gjort en anmälan. Kl 10.20 hade jag skrivit på 4 kopior, fått en med mig och satt i bilen igen.
Vidare till banken. Samma sak där – inte en människa i kö. På 15 minuter hade den engelsktalande kassörskan spärrat kortet, ansökt om nytt PLUS tecknat en hemförsäkring till mig HÄR. Om jag hade haft den tecknad i förra veckan hade den täckt skadan UTAN självrisk. Denna försäkring inkluderar mitt bohag upp till 12.000 Euro och upp till 7.800 Euro vid olycksfall eller stöld som detta var. INGEN SJÄLVRISK. Den kostar exakt 10 Euro i månaden.
SalusAnsvar som är mitt försäkringsbolag i Sverige nekar skadan helt med förklaringen att jag är utskriven från Sverige. Däremot tar de gärna 200 kr i månaden via autogiro för den. Vad ska jag då med en försäkring till? Jag har reseskydd som tillägg, men det gäller inte heller, även om jag håller mig inom de 45 dagar som gäller efter varje gång jag lämnat Sverige.
I februari råkade min dotter ut för en stöld av hela hennes handväska. Detta ärende har de fortfarande inte reglerat från SA. Hon är skriven i min lgh och ingår under samma villkor. Vi har skickat HUNDRA mail med kvitton, polisrapporter osv, men antingen slutar just vår kontaktperson (har hänt två ggr) utan att lämna över, eller så skiter man helt i att svara. GALET!
Vilket land visar mest mañana, mañana?
Jag har ALLTID problem med Sverige.
Med myndigheter som inte kan svara via mail utan måste envisas med att skicka snigelpost, vilket ju inte går då jag är utskriven, osv.
Med regelverk som är så jävla stelbenta att man blir tokig och undrar om alla som sitter på de där platserna gett upp rätten att tänka självständigt i samband med signerandet av anställningskontraktet.
Sverige är rysligt vackert, framför allt i juni. Jag älskar att utbildningen är fri för alla, att allemansrätten finns, att det är ett av världens mest jämställda länder även om det är låååångt kvar, att barn får vara hemma med en förälder i 1,5 år tack vare en nästan löjligt generös föräldraförsäkring, att det inte förekommer lika mycket korruption (än?) som i många andra länder, osv. osv.
Men det stelbenta, avundsjuka, misstänksamma, arroganta, missunnsamma som jag ofta stöter på både i person och i skrivna kontakter - det gör att jag får bevis om och om igen för att jag verkligen är i rätt land nu. Äntligen.
Jag skulle vilja ta alla mina fina vänner och släktingar och forsla hit dem varenda en, men då hade Sverige blivit ett ännu fattigare land, så det låter vi bli. Istället kommer de och hälsar på här i paradiset där solen nästan alltid skiner, människor har tid att le mot varann och ge en komplimang, där ålder inte spelar någon roll för umgänge och där stress är något man nästan aldrig ser eller upplever. Vi fryser sällan, halkar inte och bryter oss om vintern, slipper pendla timmar fram och tillbaka till ett stressfyllt jobb och naturen är nära och vacker, havet brusar eller ligger spegelblankt utmed den palmbeströdda strandpromenaden.
Jag är så tacksam och kommer att göra allt för att hjälpa Spanien så mycket jag kan. Här på Solkusten är det ljus och värme som råder, arbetslösheten är inte överdriven och krisen inte lika synlig som i andra delar av landet. Här har priserna på bostäder börjat vända uppåt, turismen ökar varje år och framtidstron är starkare än på flera år. Maten är billig, restaurangerna likaså. Det kostar inte mycket att sätta guldkant på tillvaron, och jag känner mig trygg var jag än går. Polisen är synlig och hjälpsam. Nästan alla har hund (kopplade) och tycker om att stanna till och byta ett par ord med en främling om denna hund eller någons gulliga barn.
"Try it - you'll like it" stod det på Kentas tröja i Melodifestivalen 1980 (min första).
Gör det! Kom och hälsa på och få en inblick i hur man också kan leva om man kan/vill finna vägar. I ljus och värme och vänlighet, bara 4 timmar från Stockholm. Välkommen!
Peace!
Inget kunde ligga längre från sanningen. I fredags blev jag av med min plånbok med alla kort plus körkort och en del pengar plus presentkort på 200 Eur (ja, jag vet - astrist, men jag vägrar lägga negativ energi på att piska mig själv med efterkloka tankar såsom "VARFÖR tog jag med mig hela plånboken och inte bara lite cash???" osv.
Hursomhelst - i morse skulle jag då mellan kl 10 och 11.30 försöka hinna med allt som behövdes för att a) få köra bil utan körkort, b) rapportera till mitt svenska försäkringsbolag och c) spärra spanska kortet och få ett nytt. (Jag hade därefter en tid bokad för tarmsköljning - något jag INTE tänker skriva om!!!) Så jag hoppades jag skulle hinna.
Kl 10.10 gick jag in på polishuset, efter att jag redan i lördags praktiskt via telefon hade gjort en anmälan. Kl 10.20 hade jag skrivit på 4 kopior, fått en med mig och satt i bilen igen.
Vidare till banken. Samma sak där – inte en människa i kö. På 15 minuter hade den engelsktalande kassörskan spärrat kortet, ansökt om nytt PLUS tecknat en hemförsäkring till mig HÄR. Om jag hade haft den tecknad i förra veckan hade den täckt skadan UTAN självrisk. Denna försäkring inkluderar mitt bohag upp till 12.000 Euro och upp till 7.800 Euro vid olycksfall eller stöld som detta var. INGEN SJÄLVRISK. Den kostar exakt 10 Euro i månaden.
SalusAnsvar som är mitt försäkringsbolag i Sverige nekar skadan helt med förklaringen att jag är utskriven från Sverige. Däremot tar de gärna 200 kr i månaden via autogiro för den. Vad ska jag då med en försäkring till? Jag har reseskydd som tillägg, men det gäller inte heller, även om jag håller mig inom de 45 dagar som gäller efter varje gång jag lämnat Sverige.
I februari råkade min dotter ut för en stöld av hela hennes handväska. Detta ärende har de fortfarande inte reglerat från SA. Hon är skriven i min lgh och ingår under samma villkor. Vi har skickat HUNDRA mail med kvitton, polisrapporter osv, men antingen slutar just vår kontaktperson (har hänt två ggr) utan att lämna över, eller så skiter man helt i att svara. GALET!
Vilket land visar mest mañana, mañana?
Jag har ALLTID problem med Sverige.
Med myndigheter som inte kan svara via mail utan måste envisas med att skicka snigelpost, vilket ju inte går då jag är utskriven, osv.
Med regelverk som är så jävla stelbenta att man blir tokig och undrar om alla som sitter på de där platserna gett upp rätten att tänka självständigt i samband med signerandet av anställningskontraktet.
Sverige är rysligt vackert, framför allt i juni. Jag älskar att utbildningen är fri för alla, att allemansrätten finns, att det är ett av världens mest jämställda länder även om det är låååångt kvar, att barn får vara hemma med en förälder i 1,5 år tack vare en nästan löjligt generös föräldraförsäkring, att det inte förekommer lika mycket korruption (än?) som i många andra länder, osv. osv.
Men det stelbenta, avundsjuka, misstänksamma, arroganta, missunnsamma som jag ofta stöter på både i person och i skrivna kontakter - det gör att jag får bevis om och om igen för att jag verkligen är i rätt land nu. Äntligen.
Jag skulle vilja ta alla mina fina vänner och släktingar och forsla hit dem varenda en, men då hade Sverige blivit ett ännu fattigare land, så det låter vi bli. Istället kommer de och hälsar på här i paradiset där solen nästan alltid skiner, människor har tid att le mot varann och ge en komplimang, där ålder inte spelar någon roll för umgänge och där stress är något man nästan aldrig ser eller upplever. Vi fryser sällan, halkar inte och bryter oss om vintern, slipper pendla timmar fram och tillbaka till ett stressfyllt jobb och naturen är nära och vacker, havet brusar eller ligger spegelblankt utmed den palmbeströdda strandpromenaden.
Jag är så tacksam och kommer att göra allt för att hjälpa Spanien så mycket jag kan. Här på Solkusten är det ljus och värme som råder, arbetslösheten är inte överdriven och krisen inte lika synlig som i andra delar av landet. Här har priserna på bostäder börjat vända uppåt, turismen ökar varje år och framtidstron är starkare än på flera år. Maten är billig, restaurangerna likaså. Det kostar inte mycket att sätta guldkant på tillvaron, och jag känner mig trygg var jag än går. Polisen är synlig och hjälpsam. Nästan alla har hund (kopplade) och tycker om att stanna till och byta ett par ord med en främling om denna hund eller någons gulliga barn.
"Try it - you'll like it" stod det på Kentas tröja i Melodifestivalen 1980 (min första).
Gör det! Kom och hälsa på och få en inblick i hur man också kan leva om man kan/vill finna vägar. I ljus och värme och vänlighet, bara 4 timmar från Stockholm. Välkommen!
Peace!
