Söndag i Marbella
Söndagarna är magiska här på Solkusten. Spanska familjer klär upp sig och går ut och äter lunch kl 15, oftast paella. Alla generationer är med, som vanligt - Spanien verkar helt befriat från den åldersfascism som annars är allenarådande i Sverige. Tycker jag...
Idag valde vi att spendera dagen på stranden i Cabopino. Mysigt, helt okej mat, livemusik, varm sand under fötterna och kall öl i lilla strandkiosken. Efter nattens eskapader var det ett perfekt val. Igår var ju en "extra allt-dag" med vinst i VM-semifinalen och sen Eurovision på kvällen. Båda sågs på Bistro Sardin.
http://www.sardin.es/
Där sjunger jag för övrigt varje lördag. Väldans trevligt, god mat (kocken Kristin är magisk!) och otroligt skön atmosfär i en liten gränd 50 meter från strandpromenaden i Marbella.
Gårdagen innebar också en ny upplevelse när jag fick den tvivelaktiga äran att sjunga med det absolut sämsta band jag NÅGONSIN spelat med. Det svängde överhuvudtaget inte någonstans! Hur kan såna band få gig??? Nåväl, ZZ Tops Tush lyckades de klämma fram (3 ackord) och med min diktatoriska ådra som jag använder mig av som solist (NÅN måste styra skeppet!) så blev det hyfsat. "Bandet" bad mig då göra en låt till och föreslog "Ain't no sunshine when she's gone". Visst. Inga problem. Fast det hade ju varit bra om de själva kunde den låt de vill att jag ska sjunga med dem... Well, well.
Det är inte ofta jag är ute till 06.30 och det kommer att dröja ett tag till nästa gång.
Resten av söndagen spenderas vid datorn med den översättning för Ford som ska levereras imorgon.
Over and out.
Idag valde vi att spendera dagen på stranden i Cabopino. Mysigt, helt okej mat, livemusik, varm sand under fötterna och kall öl i lilla strandkiosken. Efter nattens eskapader var det ett perfekt val. Igår var ju en "extra allt-dag" med vinst i VM-semifinalen och sen Eurovision på kvällen. Båda sågs på Bistro Sardin.
http://www.sardin.es/
Där sjunger jag för övrigt varje lördag. Väldans trevligt, god mat (kocken Kristin är magisk!) och otroligt skön atmosfär i en liten gränd 50 meter från strandpromenaden i Marbella.
Gårdagen innebar också en ny upplevelse när jag fick den tvivelaktiga äran att sjunga med det absolut sämsta band jag NÅGONSIN spelat med. Det svängde överhuvudtaget inte någonstans! Hur kan såna band få gig??? Nåväl, ZZ Tops Tush lyckades de klämma fram (3 ackord) och med min diktatoriska ådra som jag använder mig av som solist (NÅN måste styra skeppet!) så blev det hyfsat. "Bandet" bad mig då göra en låt till och föreslog "Ain't no sunshine when she's gone". Visst. Inga problem. Fast det hade ju varit bra om de själva kunde den låt de vill att jag ska sjunga med dem... Well, well.
Det är inte ofta jag är ute till 06.30 och det kommer att dröja ett tag till nästa gång.
Resten av söndagen spenderas vid datorn med den översättning för Ford som ska levereras imorgon.
Over and out.
